Känslan
Skrämt jag vände bort ansiktet ovetandes om existensen
Tog alla chanser som gavs till mig på längden
I hopp om att en ny känsla skulle frodas
Vek jag undan från allt det goda
Ensamheten blev min vän
Sög ur all min glädje och ersatte den med brand
Det som fått mig känna rädsla greppade om min hand
Drog mig runt och bad om en dans
Denna gång jag mötte blicken
Röda kinder gav tanken kicken
Ju mer ditt ansikte blev mig kärt
Desto mer växte din egna charm
Gång på gång du fick mig förvånad
Då jag insåg gång på gång hur du ej var lånad
Ditt leende var äkta och glansen i ögonen sann
Känslan jag sökt efter i flera dar
Var nu lika stark och klar
