tremilifyra

Förlåt mig för att jag inte är tillräckligt stark
Att jag inte orkar bortse från min egen plåga
Jag kan inte se längre än mina fingrar kan sträcka sig
Just nu är allt jag kan känna ett behov av en sköld
Jag låser in mig själv bakom galler och önskar att bli fri
Det finns ingen nyckel och vägen ut är blockad av vakter
Vakter som är mig på pricken lik och ler lika falskt som mig

Förlåt för min slocknade passion
Förlåt för min växande svaghet
Förlåt för min uppgivenhet
Förlåt för min svaga tillit

Jag vill inget annat än le ärligt ensam

Destruktivt, det är rätt ord för händelsen
Anklagelser, tystnad och osagda sanningar
Ett hat som växte sig starkare inombords
Ett hat som blev så starkt att plötsligt hatet var allt
Hatet var hoppet
Hatet var sanningen
Hatet var anklagelser
Hatet var leendet
Hatet var blicken
Hatet var omtanken
Hatet var doften
Hatet var kärleken

Ingenting kommer att förändras
Om hatet inte förintas
Det finns endast ett sätt att förinta något så starkt
Gå in på djupet och gräv fram allt
Begrunda det och sortera
Då kommer hatet att mildras och kärleken florera

Vad gör du bland tomaterna? Finns inget träd, finns inget träd.
Käkar upp bananerna. Nej lille Per, åkern är där!

Grab me my dear, and hold me near
Whisper in my ear, "don't shed a tear"
Be there to hold my hand, while I search through the sand
Locate my sadness, and get rid of all this madness
Just listen to my voice with a nod, don't wave around with your rod
All I want is your sweet caring touch, I want it all to much
Your warmth and comfort, is all I need to feel safe and at ease.

Jag orkar inte betrakta detta som en dikt
Mera ett inlägg av äkta sanning
Ingen dold mening eller så där
Utan jag tänker säga precis vad jag menar
Inga andra ord än så

Jag är glad, så otroligt glad
Jag ler, ärligare än jag någonsin gjort
Jag skrattar, med en klingande lycka
Allt det här pågrund utav dig.
En person som är finare än de tidigare.
Du äger en ärlig glans, du spelar inte ett spel
Allt du säger litar jag på är sant

Tack för att du finns
Jag tycker så otroligt mycket om dig.

Tänk dig en plats, en som du älskar mer än allt
Där du alltid är trygg och känner dig som mest levande
Det är din plats
När du är där, känner dig som bäst, så kommer plötsligt en annan
En människa vandrar in och har dig i sitt sikte
Men du är lugn, du har väntat på den personen
Ingenting ändras, du känner dig bara tryggare
Det är faktiskt befriande att ha någon att dela din plats med
Du berättar om hur fantastisk den är, om alla dens fel och brister
Men även dens vackra höjder och förstummande goda doft
Du avslöjar varenda hemlighet om platsen
Varenda litet gömställe och dold stig

Personen du delar allt med känns trygg och vis
En bra människa som oavsett vad lär skydda din rygg
Ge dig ett leende istället för en knuten näve

Du lägger dig ner för att sova en stund, du har blivit så trött
När du vaknar är allt förstört
Dina stigar är söndertrampade av fötter
Gömställena upprivna
Omgivningen brinner och kastar en hemsk stank
Den vackra doften bränns bort snabbare än du hinner förstå
Människan du delade dina hemligheter med
Människan du inte dolde någonting för
Nu står den där med en fackla i handen och ler hånfullt mot dig
Personen har avslöjat din hemlighet för alla
Nu vet alla om din plats
Personen har dessutom förvrängt allting
Vänt allt du någonsin sagt och kommer säga emot dig
Du bönar och ber, säger förlåt för saker du inte ens gjort
Men personen stirrar kallt på dig och säger med en hård röst
"Du berättade mer än du borde, din plats var inte alls vad jag trodde"
Alla förlåt betyder ingenting för människan
Inte ens när du förklarar att allt platsen var, har personen förstört
Att du inte längre kan berätta om den

Människan ser på dig med sådant hat du inte kan förstå
Sedan med ett snett kyligt leende
Kastar han facklan på din kropp, som blivit dränkt av bensin

Jag går och är
Vandrar men inte för långt
En stig som leder djupare in bland träsk och snår
Fastnar på grenar och snubblar över stenar
Min vandringskäpp jag sedan länge förkastat
Då jag trott jag kan stå utan stöd

Till en början har jag chansen att vända
Men jag fortsätter fram, även om jag inte kan
Det känns bra att börja på nytt
Efter att lämnat den gamla stigen
Den som ledde mig vilse

Men i minnet sitter den gamla vägens träd kvar
De susar mjukt i vinden och lövens prassel är vackert
Det växer blommor och jag minns den härliga doften

Denna stig är beklädd med barrträd och mossa
Inget annat än en unken luft
Men innerst inne jag hoppas
Att denna stigen ska leda mig till en äng
Vackrare än någon annan