tremilifyra

Det var en lek jag lekte väl
Fanns inga regler eller sura miner
Endast glada skratt som ersatte dystret
Jag borde ha slutat när leken blev till ett spel
Ett spel lika allvarligt som livet själv
Men jag hade blivit beroende av lekens svängar
Så jag i spelet gav mig in

Boss för boss jag brutalt drog ner på marken
Såg hur glansen i deras ögon försvann
Triumferande jag vandrade som en hjälte i en saga
Men nu har jag mött en boss som inte är lik någon annan
Denna boss har inget hjärta att genomborra
Inte heller en blick att fånga

Brutalt jag blev nerbultad med elaka ord och löften
Bossen betraktade mig med ett flin
"Inte ska du ligga i smutsen och blöda
 Upp med dig och stå på benen
 Jag bryr mig inte hur du gör
 I mitt liv du ej mer existerar"

Jag förstod inte hur en elit-spelare som jag
Kunde bli så fruktansvärt övermannad
Nu när det har gått någon sekund
Nu när jag fått ligga i smutsen med mitt blod och tänka
Vet jag
Denna sak som övermannat mig äger varken hjärta eller hjärna
Denna sak som övermannat mig är inte något värd i mina ögon
Låt den slå mig
Jag är fortfarande den som är starkast