Rädlsa

Jag trodde spelet var över, att allting nu hade kommit till ett slut.
Du skulle bara vara en kort sekund av mitt liv.
Jag skulle använda mig av det jag lärt och skydda mig med skölden jag själv byggt.
Men du var för stark och min sköld du slog i bitar.
Nu är du under min hud och kryper.
Du är som en drog för en beroende, den bästa drogen som någonsin skapats.
Du får mig att bli varm och lugn.

Nu är jag beroende av dig.
Varje steg du tar, av mig iaktas.
Minsta tecken på ditt avsked får mig att greppa hårdare om det jag har.
Allt du gör, allt du säger, allt du tänker.
Av det jag inte vet blir jag galen av rädsla.
Att du en dag tänker mig lämna.
Att du en dag säger att du mig ska lämna.
Att du en dag lämnar mig.


RSS 2.0