tremilifyra

Det var varmt idag så jag bestämde mig för att gå ut.

Det var grönt gräs och solen smekte de nyklippta stråna.

Mina fötter skrek efter att prova... bara en stund.

Och jag trodde jag skulle njuta, när mina bara fötter mötte gräset.

Trädens löv prasslade, solen stekte min vita hy

Varför kände jag detta missmod?

Gräset mot min hud påminde om saker jag trodde jag glömt.

En hektisk sommar fylld av hopp, tvivel, kärlek och svek.

Sjukdom och oro.

Jag stod ändå kvar ett tag. Lät minnena falla på plats.

Inte bara bilder utan dofter som jag glömt.

Gräsets doft påminde om festival, skratt, hud och sorg.

En ö som jag sedan jag föddes har älskat - blev plötsligt mitt fängelse.

Gräsets smekning påminde också om en trygghet som var falsk.

Tillslut valde jag att kliva bort och ställa mig på altanens trä.

I år ska minnena bli bättre, säkrare och finare.

Men just den stunden var det som jag gled ett år tillbaka.

Ett år då allt hände.